Fullmånens inträde

Imorgon är det fullmåne igen, enligt månkalendern. Min kropp har minsann noterat att den är på ingång. Jag både älskar och hatar den och vad den gör med mig. Skräckälskare som jag är, uppskattar jag fullmånen och dess mystik. Jag uppskattar även när den ljusar upp mörka höst- och vinterkvällar. Däremot uppskattar jag inte ångesten och sömnlösheten som den skänker. 
 
Det tog många år innan jag lyckades koppla mina sällsynta, men ändå återkommande, sömnbesvär till månens lägen. Jag minns inte hur gammal jag var när jag insåg att varje gång jag hade svårt att somna var i anslutning till fullmånen. Sedan späddes mina föraningar på när jag fick höra att andra i min omgivning hade samma problem. Jag minns att någon påpekade att det väl inte är särskilt konstigt att fullmånen påverkar människan eftersom vi består av ca 65% vatten. Titta bara på månens påverkan på havsvattennivåer. Tidvattenkrafter. 
 
Ibland tycks jag även kunna koppla ångest och oro till fullmånens inträde. När jag plötsligt känner mig sjuk, orolig och ångestfylld utan någon som helst anledning verkar det ofta bero på månen. I synnerhet när det har varit nymåne eller supermåne. Detta har jag inte med lika stor säkerhet kunna koppla ihop ännu, men jag hade en kollega som trodde samma sak. Vi hade båda två mått konstigt dåligt i flera dagar på jobbet och när vi började prata om det förklarade hen att det kan bero på supermånen. Jag blev inte förvånad. 
 
Oavsett om sömnproblem och ångest kan bero på månen eller ej finner jag det lugnande att ha något att "skylla på" när det dyker upp. Det blir som ett löfte om att det snart kommer gå över. Det kommer från en yttre kraft som påverkar mig och som snart ska försvinna. Många har skrattat åt mina teorier och tyckt att jag är löjlig, men det har hänt att även de har drabbats av plötsliga sömnbesvär i anslutning till månen, vilket jag då givetvis glatt har påpekat för dem. 
 
Inför den här fullmånen har jag haft sömnbesvär i ett par nätter, dock inte under natten till idag. Vi får se hur det artar sig. Jag har däremot mått ganska dåligt. Jag har varit sjuk med huvudvärk, konstig syn och lättare oro och ångest. Det pulserar i mitt huvud och ibland känns det som att hela kroppen vibrerar. Är det du, månen? Vi kan väl hålla tummarna för att det är fullmånen som plågar mig och att det går över åtminstone när sista kvarteret infaller på halloween nästa vecka? 
 
Som ni kanske märker provar jag "extrem slowblogging" som koncept här nu. Jag pluggar och skriver på så mycket annat att jag inte vill att skrivandet ska kännas som ett krav på något sätt. Det ska vara lustfyllt och jag vill kunna skriva när andan faller på, utan tvång på att behöva förklara vad som hänt sedan sist eller varför jag inte skrivit på så länge. Nu har det ändå gått ett par år sedan jag brukade blogga varje dag, så det blir nog inte en så stor omställning varken för mig eller för er.
 
Vad kul att se att ni fortfarande är flera stycken som hänger med i alla fall. Hoppas att ni får en fin vecka och att månen är snälla mot er!

Kommentera här: