Där stormen dragit fram

 
Det är läskigt hur beroende man är av el. Om den försvinner ute i skärgården kan du inte se något, för att det blir kolsvart. Du kan inte laga mat. Du har inget vatten. Du har ingen värme. Inte optimalt på vintern.
 
Vi hade tur.
 
Elen försvann bara i några minuter men vi hann börja fylla så många vattenflaskor vi kunde och tända massa värmeljus i förberedelse inför det värsta. Som tur var hade vi fädiglagad palt på spisen så det värsta som kunnat hända var att vi hade fått sova i varma kläder och elda ifall vämen inte skulle komma tillbaka. Vi var förberedda och skulle ha klarat oss under natten och åkt hem dagen efter. Till skillnad från de som blev överaskade. De som fick träd över sina bilar eller in i sina vardagsrum. De som fortfarande inte har någon el.  
 
Det stormade ordentligt i Roslagen för ett par veckor sedan. Jag var förstås mycket medveten om detta på grund av att jag jobbar med att styra trafik i länet. Vi fick in flera rapporter om träd som fallit över vägar, bilar och hus. Våra resenärer och chaufförer fick bege sig ut i skogen med motorsågar istället för att åka till jobbet. Många hade strömlöst. Jag visste dock inte hur illa det faktiskt var förrän jag såg det med egna ögon. Vi är verkigen inte vana vid extremväder här. 
 
Vi åkte ut över helgen och tog en titt på förödelsen. Enorma träd låg fällda i hela skogen och över vägarna (eftersom folk jobbat i flera dagar med att röja kom vi i alla fall fram på vägen) och elledningar låg på marken eller hade träd hängande över sig. Det gick knappt att ta sig fram till fots om man inte höll sig till vägen. Vi mötte en bandvagn från hemvärnet som var påväg ut för att hjälpa folk som hade strömlöst. 
 
Vi hade, som sagt, en himla tur. Spenderade en mysig helg ute i skärgården och eldade och röjde lite fallna grenar. Reflekterade över hur man borde förbereda sig inför fler stormar och eventuella elavbrott.  
 
 
 

Kommentera här: