September - Del 2

Nu är den här på riktigt, hösten. Jag ska erkänna att jag hade njutit mer om jag inte varit isolerad i lägenheten den senaste veckan på grund av vidrig förkylning/influensa/djävulens påhitt till virus. Det känns rent ut sagt hemskt att missa denna härliga årstid, men jag försöker trösta mig med att den kommer pågå ett tag till. Jag missar bara en vecka. 
 
Jag gick ut i solen en liten stund idag bara för att få känna den mot min hud. Passa på innan den nästan försvinner under några månader. Fånga det sista av livet innan naturen börjar klä av sig och dö inför den stundande vintern. Njuta av grönskan innan de sista balkongblommorna flyttar in.
 
Balkongen är ett virrvarr av nät. Spindlarna har tagit över i brist på mänsklig närvaro. Det satt en liten gul i min tomatplanta. En annan sitter gömd under balkongräcket. Den har jag döpt till Lennart. Vi har känt till varandra länge. Har en ömsesidig respekt. Jag vattnar inte bort hans spindelnät om han håller sig i skuggorna och inte visar sig för mycket. 
 
Vilken tur att man åtminstone har något att sysselsätta sig med när man är sjuk så här länge. Så som att analysera Ibsen och Strindberg. Jämföra deras dramer. Och deras kvinnosyn. 
 
Men mest av allt längtar jag ut ur sjukstugan som är min lägenhet. Ut till de när nya rutinerna jag skulle jag ta tag i. Tillbaka till min fantatsiska höstpepp. 
 
Med vänliga hostningar, 
Tottie