En liten fotografering i Stockholms höstmörker

Jag försöker komma igång med allt igen, som ni kanske märker. På senare tid har det varit så mycket jobb och plugg att jag inte har haft tid (eller egentligen ork) för allt det roliga i livet. Jag behöver få vara lite kreativ för att må bra. Det KAN inte bara vara all work and no play, det går inte. Det mår jag inte bra av. 
 
Nu under pandemin är ju ens social calender minst sagt stendöd och jag försöker mer och mer orka göra saker när jag är ledig som kan gynna min kreativa sida. Höstterminen 2020 har, ärligt talat, sugit musten ur mig helt för att det varit så mycket på jobbet hela tiden och jag undrar om inte mina krämpor jag haft den senaste tiden kan vara stressrelaterade... Hur som helst vill jag försöka göra mer roliga saker igen för livet blir ju trots allt mycket roligare när man har kul.
 
Dessa bilder togs en mörk novemberkväll i Humlegården och modellen är min bästaste Martin. Det var första gången jag rastade min "stora systemkamera" på LÄNGE. På så pass länge att jag kände mig helt galet ringrostig och knappt kom ihåg hur man gjorde.  
 
Vilken bild gillar ni mest? 1, 2, 3, 4 eller ingen? Jag gillar nog fyran bäst.